Söndag, igen.
Vart tog den här veckan vägen? Man frågar sig samma sak varje gång, får man svar? Nä.


Men nu är det som det är och det är faktiskt skönt att ha lagt ytterligare en vecka bakom sig. Ett steg närmre hösten. Jo så är det - jag längtar till hösten. Har tröttnat på sommaren, eller brist på sommar snarare. Jag lyckades träffa in min ledighet i maj/juni och då var det hyfsad sommar men nu är det som vanligt i juli, regn... Nu vill jag ha HÖST och det per omgående! Tänk att få krypa inomhus, tända en bras och dra upp filten samtidig som träden plockar fram sin palett utav färger samtidigt som det blir någon effekt av att tända lite ljus igen. Man slipper klippa gräset ( fast det drabbar ju inte mig så hårt nu när frugan förbarmat sig över dennna otroligt tråkiga syssla ). Bara det är anledning nog för att snabbt avsluta sommaren.

Hittade en gammal Aftonbladet Söndag på jobbet häromdagen. Nån snubbe som tydligen vet vad som är inne och ute hade listat sina hits. På listan; Michael Jackson - "På väg upp. Utsålda konserter i London". Problemet var bara att han dog TVÅ dagar innan... Så är det med tajta deadlines, eller om man vill skriva sin artikel och sen ta helg. Men borde man inte komma ihåg att man skrivit en sån sak? Tydligen inte.

När vi ändå är inne på taskigt minne så inträffade det en lite rolig grej häromdagen. Eller två snarare. Efter alla kvällsrutinerna såsom tandborstning, godnattsaga mm. ringde telefonen, efter en kort titt på numret så började hornen att växa - Glocalnet. IGEN...  Lågt räknat så har detta nummer dykt upp ett 20-tal gånger de senaste två månaderna och varje gång har jag och frugan påpekat vårt ointresse att göra några ytterligare affärer oavsett hur "bra" erbjudandet än är. Denna gång så ringer det en kille som ska vara så där äckligt smickrande och som säljflörtar hejdlöst. Till slut så tryter tålamodet på Holgersson och en, sedan lång tid tillbaka, plan verkställs.

Del ett; Taskigt minne...
En dum fråga om vad det var han hette ger utdelning, idioten lämnar utan att tänka på det även ut sitt efternamn. En vanlig reflex hos de flesta. Vetskapen om riktnumret på telemarketingfirman ringar in området där detta pucka kan bo. Upp med Eniro och jakten kan börja.  För att dra ut på det hela så visar sig Glocalnets bredband från sin bästa sida - konstanta nedkopplingar under samtalets gång leder till konstiga frågor om både det ena och det andra. Hans så insmilande sätt ger mig kalla kårar, men jag måste ju spela med innan jag har alla fakta. Men planen lyckas, upp får jag både hemadress, mobilnummer och hemtelefon.

Dags för del två; Hot om stryk.
Nu påpekar jag för honom att jag är VÄLDIGT trött på det eviga ringandet när vi uttryckligen har sagt att vi vill slippa dessa samtal. Då jag nämner för honom att det är närmare 20 samtal får jag till svar att han ser i listan att de ringt två gånger tidigare varav en gång var telefonsvararen på. LÖGN. Jag frågar lite artigt om vad han skulle tycka om att jag ringde något av de telefonnummer jag hade framför mig jämt och ständigt. Konstigt nog börjar han inta lite av en försvarsposition istället för att vara den där klämkäcka och påtryckande stjärnsäljaren han gav sken av att vara... Jag kan inte låta bli att påpeka att det är ungefär lika tråkigt som om någon knackar på ens dörr, varje dag ( samtidigt som jag "råkar" nämna hans hemadress... ).

Detta ger resultat och han avslutar snabbt samtalet med att han ska lägga in vårt nummer i deras spärregister.

Glad och upprymd över framgången messar Holgersson sin fru och skryter över bravaden. Nu kommer vi att slippa Glocalnets trakasserier framöver.

Trodde jag...

Dagen efter ringer telefonen. Gissa vem?! Samma procedur upprepas igen, men nu är det en spoling med utländskt namn. Vilket innebär att han får upprepa namnet FEM gånger för att till slut bokstavera det, allt för Eniro. Nu visar det sig att det inte finns någon med det namnet. Men ett antal med samma efternamn i Blekinge-regionen. Jag frågar då i förbifarten om han själv ringer med Telia? Nä, han kör Skype via internet. Det förklarar varför jag inte hittar honom på Eniro.
 
- Nej jag bor hemma säger puckot - du kan få min mammas namn istället... SMART? Inget vidare!

Ber istället att få prata med hans chef, vi kan kalla honom Jimmy Andersson, kör samma visa med honom men får tyvärr ingen träff. Funderar kort på om de är mig på spåret... Men nu säger jag istället som det är, att vi är in-i-helvete trötta på dessa samtal. Kort därefter får vi ett nytt löfte om att vårt nummer ska spärras. Men inte förrän jag hotar med att nämna för hans uppdragsgivare att de använder otillåtna metoder i sitt uppringande (en dator ringer upp flera nummer och kopplar fram den som först lyfter på luren).

Som jag berättat tidigare, hatar jag telefonförsäljare. ( Glömde berätta att mina två svågrar livnär sig som detta sedan flera år och har tom. drivit/driver egen firma. Helt ok killar för övrigt).

Sonen avslutade veckans simskola i sjön hemma med att kvittera ut två stycken simmärken; Doppingen & Livbojen Blå. Stolt som en bandyboll! Det var han värd efter den svenska högsommarvärmen som varit vid tio-hugget varje dag i veckan!!

Annars inget nytt. Jobbar på och sliter som vanligt. När ska man lära sig att GÅ från punkt A till punkt B?!?! Men det kommer väl, med åren...