Holgerssons tankar -

Vem har stulit Bertils spik? Eller kaniner? De é gôtt dé, me potatis, lingon och brunsås!

1 Juli 2009

Sonen gnäller och tjatar;

-När ska vi gå till Emil?

Dottern är inte sämre hon, men hon får den här dagen en alldeles egen idé;

-Mamma, du BÄRA mig!!

Det var ju därför vi tog med VAGNEN.. Konstigt det där.

Frun undrar om vi ska ta med några tröjor innan vi lämnar stugan, jag tittar på henne med en blick som inte behöver några ord. Utan tröjor och paraply (har jag prioriterat bort till förmån för fikaväskan) knallar vi in till alla barns Mecka, Astrid Lindgrens Värld, en stor berättares kommersiella arv till eftervärlden. Fast om man tittar sig runt idag, vad är inte kommersiellt?

Direkt efter entrén tar Kling och Klang, Pippis egna favoritkonstaplar, emot med batongen käckt på svaj. Prussiluskan cyklar förbi och vinkar glatt till alla. Och det är just det där, tror jag, som får en att glömma, eller förtränga just det kommersiella. Alla är så där klämkäckt glada och hurtiga. Det kan bero på att vi idag säger den 1 juli och högsäsongen inte är så gammal än, undrar hur det ser ut 14 augusti? Det märkliga är att jag känner på mig att det kommer att se likadant ut.

Lottas hus (dotterns favorit det senaste året, hann knappt vakna på mornarna innan hon skulle -Titta Lotta) avhandlades under protest från dottern, men efter ett tag släppte nervositeten och både Lottas sovrum och tant Bergs trädgård inspekterades noggrant. Målet för förmiddagen var föreställningen hemma hos Pippi i Villa Villekulla så en titt in i Nils Karlsson Pysslings lilla källarvrå avklarades innan vi tog plats på första parkett, trodde vi.. Men så var det inte, vi såg ryggarna på skådespelarna mest hela tiden. Men vad gör det, en skymt av Pippis röda hårsvall fick duga. Men varför måste föräldrar låta sina små barns badbehov gå före vanligt sunt förnuft, mängder med barn, och vuxna badade friskt i den konstgjorda lilla sjö som ordnats som kuliss för Hoppetossa (Pippis pappas skepp) Och att man sen inte har koll på glina UNDER själva föreställningen är för mig en gåta när det är ett hyffsat stort fartyg som åker runt på vattnet. Fast å andra sidan så var ju barnen mer eller mindre påklädda och det var närmare 30 grader varmt, men ändå.

Familjen intar sedan Stadshuset i Den Lilla Staden och dess pannkaksbuffé, jävla idiot att föreslå pannkaksbuffé när det är tropisk hetta! Man lär sig av sina misstag. Men som tur var så ingick det mjukglass som tillbehör till pannkakan. Tack. Och Gratis dryck. Än en gång TACK!

Sonen skall nu få sin önskan uppfylld, färden går mot Katthult. Det första som möter oss är svinstian. Så klart att vi måste hälsa på Griseknoen. Lagom till att ungarna kommer på plats intill staketet så kommer Alfred och Lina för att mata grisarna Griseknoen, Elisabeth och Astrid (schysst namn). Och som sagt var, alla tar sina roller på högsta allvar och pratar och skojar med åskådarna. Vid frågan om vi har några grisar hemma svarar sonen; -Neääe! -Men Höns har ni väl i alla fall? frågar Alfred. Återigen ett nej kommer från sonen. -Men vi har två kaniner.

- Kaniner? De é gôtt dé, me potatis, lingon och brunsås!

Snacka om att sonen blev mållös. Trösten blev en avslöjad hemlighet, INGEN av grisarna kommer att bli julskinka. (Det blir kanin istället :) )

Knoen åkte hela tiden på stryk av Elisabeth och Astrid så han fick en egen tallrik av Alfred. Hela Katthult inspekteras och som tur är så är hela rollbesättningen på plats för att ge liv åt gården. Samtliga tar som sagt sina roller på allvar. Mest imponerad måste man bli av Emil och Ida, två ungar i 12-årsåldern som båda kan spela, och sjunga visade det sig lite senare. Trots vetskapen om att allt är noga repeterat så får man känslan av att mycket är spontant. Emil och Ida sätter sig på ett par stolar och vipps så har Ida kommit på en lek, fiskdamm. -Vill nån vara med, frågar Emil? -JA, svarar sonen storögt. Sagt och gjort, ett lakan snos ifrån klädsträcket och undertecknad får hjälpa Ida att plocka ner klädnypor.. (kommer jag också till snickarboa då? Hoppas hoppas). Sonens blick en stund senare när han landar sin fångst (med en godispåse i tanken - det är ju det man får på fiskdammar) visar en total besvikelse, han vet inte vilken fot han ska stå på. Det är Emils gamla strumpa! Men, han tar det som en man och skrattar när han inser att det är ju faktiskt ett utav Emils alla hyss han precis har varit med om.

Lagom till att familjen kommer till ett helt folktomt Törnrosdalen och den stora scenen, plats för föreställningen med Emil & Co, hopar sig molnen och ett åskmuller som utan tvekan skulle passat över Mattisborgen gör sig hört. En tanke till paraplyet i bilen far genom huvudet, men nä, har jag kommit först och valt bästa platsen tänker inte jag fega ur och gå hela vägen för några vattendroppars skull... Eller hur. Desto närmare föreställningens start vi kommer och folkets tillströmming ökar, ökar även både molnens omfång och mullrandet i skyn. Vädergudarna känner, trots denna ypperliga chans att få visa vem som bestämmer, även de för att titta på teater. Pust. Föreställningen innebär mycket sång och dans, återigen, vilka duktiga ungar! När allt är klart och inget regn fallit tar familjens överhuvud, frugan och undertecknad (inbillar vi oss i alla fall) beslutet att nu får det vara klart för i dag. Vi ska bara.. handla någonting i souvenirshopen, kommersiella? Javisst! Dottern hittar per omgående en Pippi-docka i tyg, denna docka sitter i ett stenhårt grepp som hade fått Frank Andersson grön utav avund. Sonen däremot velar, som alltid. Till slut faller valet på tre små figurer, Pippi, Tommy och Annika.

Väl hemma i sängen när lillasyrran MYCKET motstridigt släpper iväg sin Pippi till brorsan för en godnattkram kommer han på att han också vill ha en sängkompis.. Oväntat, nää!

Dagen till belåtenhet, bara en sak som gnager, vem hade stulit spiken under Bertils säng? Den som man pekar på och säger "killevippen" till för att bli lika stor som jag, eller jag menar Nils Karlsson Pyssling. Under den jättestora sängen finns ett råtthål som i boken med en trapp som leder ner till Nisses krypin, men ingen spik. SKANDAL!

Men vilken tur att vi köpte allt det vi köpte, nu har ju parken råd att köpa en jättestor spik till nästa år.

Leve kommersialismen!