Söndag, igen. Kommer inte kommentera fenomenet att veckorna bara försvinner i tomma intet. Det vet alla vid det här laget. Ännu en vecka med jobb i överflöd. Lika bra på att passa på när det bjuds.

Längtan efter hösten finns kvar. Ungarnas eviga gnatande, skrikande men villkorslösa kärleksmottagande när man kommer hem finns även det kvar. Och det är en evig tur att de kan fylla på ens reserver och inta bara parasitera på dem. Hur trött man än är när man kommer hem eller hur mycket man än tjatat, skrikit, pratat, diskuterat, befallit, bett, vrålat, och viskat till dem dagen innan så känns det så skönt att komma hem när det står två solstrålar vid dörren och väntar på en. När man inte hinner släppa ner matlådan på golvet innan man har två schimpanser som frenetiskt klättrar upp längs ens ben för att bli den som först får en kram och uppmärksamhet.

Efter att jobbat sju dar i rad så har det varit otroligt skönt att få två dar fritt. Eller fritt blir det aldrig riktigt. Lördagen började med konstaterandet att verkstan inte riktigt kollade upp så att gräsklipparen verkligen funkade innan de släppte iväg den, vatten i soppatanken var tydligen ursprungsproblemet och familjen blev 174:- fattigare. Hade förväntat oss betydligt dyrare reparation med tanke på att klipparen var VÄLDIGT billig... Jo den var faktiskt nästan gratis. Väl hemma som sagt så fungerade den sådär. Känner fortfarande av det oupphörliga dragandet i snöret så här en dag senare, fast vet inte om det säger mer om min kondition i överarmen eller om klipparens tjurskallighet. Utan min tjurskallighet så skulle jag ju inte vara öm, då hade jag ju slutat försöka betydligt tidigare.

Det fick bli en tupplur istället på spikmattan inför kvällens huvudattraktion. Grillfest hos Eva och Peter i Slaka. Den årligen (typ andra gången, men hopp om fler finns...) återkommande grillfesten med Coop Bygg-gänget. Återigen hemma hos Eva och "Slaka" som sagt. Och man kan inte annat än bli avundsjuk på det mesta när man är hemma hos Anderssons. Tänk en nedgrävd 45 kbm stor pool med tillhörande soldäck, utekök med sittplatser för VÄLDIGT många. Mysbelysning i taket, murad grill, öltapp och mycket mer. Sen är ju läget helt fantastiskt. Ja det räcker där tror jag... Trevligt sällskap och en materialare som kan annat än slipa skridskor och tvätta svettiga matchtröjor. Måste få receptet på grillsåsen helt fantastisk (fast att jag vet att den kommer från en annan helt ok kock).  Sen kan man ju inte annat än le när man får se det omtalade lilla huset som byggdes för familjens, läs Peters, nya leksak. Ett dubbelgarage med nästan större yta en bostadshuset, men så bor det ju en Plymouth Barracuda (sent 60-, tidigt 70-tal) med en sådär 440 hk! Vilken bil, vilket LJUD!!

Tyvärr så grusades mina planer på att komma lite tidigare än resten, hade varit fint med ett dopp i poolen innan maten. Det hade varit bröllop i Björsäters kyrka (bra val måste jag säga) mellan Johan Franzén och hans Cecilia Ståhl. Jo, "The Mule" från Detroit Red Wings gifte sig i samma kyrka som vi själva... 

På väg till Slaka blir jag lite sen då det framför mig på vägen åker två bussar i SAKTA mak. Ombord sitter gästerna från bröllopet. Antar att församlingshemmet i Björs inte duger åt ett NHL-proffs..

Hade denna insikt om de prominenta passagerarna kommit till mig då jag förbannade bussens söliga framfart så hade jag med alla medel stannat bussen för att fylla autografblocket. Ingen stor jägare av namnteckningar men nu fanns Lidas, Zäta, Kronwall med flera på en väldigt begränsad yta. Då kan tom. jag jaga en namnteckning!