Varför finns det bara 24 timmar på ett dygn?
Dagen har gått i smärtans tecken. Började med att inte sova något inatt (konstigt att det alltid är så när man INTE kan ta sovmorgon) för att hoppa över frukosten och kasta mig i bilen, det var dags för möte med min jobbcoach G. För att inte göra henne besviken (eller för att öka mina möjligheter med att få jobb..) så var jag ju tvungen att göra hemläxan. Det magiska ordet LÄXA får mig på något konstigt sätt att falla tillbaka till skoltiden då man tog en tidigare buss på morgonen för att sätta sig och plugga inför provet.. Som sagt det var hemläxa - med andra ord gjordes denna uppgift när ungarna gått och lagt sig och frugan demonstrerat SIN rätt till datorn (blev någon timme för mycket under dagen vid tangentbordet..) vid det här laget var klockan på tok för mycket i förhållande till mina fingrars välvilja att knacka runt på tangentbordet. Vem vann? Fingrarna såklart! Detta leder till att antalet timmar i sängen minskades markant. Min kära fru letade frenetiskt efter presumtiva arbetsgivare åt mig medans jag ägnade mig åt bloggandet (tack återigen älskling!)
De senaste dagarnas ihärdiga slitande i trädgården (tre veckors gemensamm semester + vackert väder = många möjligheter att se sig om i trädgården = en massa jobb som måste göras nu när man ser eländet) har lett till en smårtfylld känsla i ryggen. Jag går numer omkring som en gammal GUBBE som nyss gjort på sig, det är inget kul!! Att sitta går an, en kortare stund, att gå eller stå still är som sagt lite obehagligare.
Imorn går färden till mors stuga utanför Kisa. Detta lilla röda hus kommer att utgöra bas för vårt vekliga mål - Astrid Lindgrens Värld! Om inte ryggen blivit bättre till dess så får jag väl hyra en skrinda och muta frun, med något som jag säkert ändå inte kan hålla, så hon får släpa runt på man OCH två barn som garanterat kommer att vilja gå åt var sitt håll (fast medvetna om att vi ändå kommer att hinna se HELA parken, men deras huvudattraktion skall självklart avklaras FÖRST). Det skulle bli en syn för gudarna, som om det skulle hända, jag kommer att gå omkring och vara lite extra gnällig för att senare på kvällen vara helt knäckt, jag har faktiskt ont i ryggen det är ju inte så att jag har fött barn eller något sådant trivialt!
På väg hem efter att ha ätit middag hos farmor och hämtat nyckeln till stugan.
Sonen bevisar sina skills i fotograferandets ädla konst efter det dagliga pooläventyret.
Den lille poolterroristen
För att denna expedition över huvudtaget ska bli av måste nu hygienanrättningen nu besökas för en avtvagning för att senare gå och lägga sig och återigen bli svettig, VÄRMEN gott folk, värmen, inget annat - det klarar inte min rygg av. Mer hinns inte med, varför har bara dygnet 24 timmar? Eller är det jag som disponerar dem fel??
Pussar är inte kärlek.
Vapenvila infördes tillfälligt.
Pappa drar sitt strå till stacken och underhåller sina barn...
...det är jättejobbigt...
...medans mamma jobbar och sliter i trädgården. Tack älskling!!
Telefonen ringde på eftermiddagen och sonens ögon lyste upp, kunde det vara någon av alla de kompisar han så förtvivlat försökt få tag på under förmiddagen för att leka? Nej det var en
Sa jag att min frus båda bröder livnär sig som telemarketingsäljare, den ena av dem driver tom. eget bolag.. helt ok killar för övrigt.
Det stora glädjeämnet för dagen var att kottarna fick med sig pappa ner i poolen (det var ju fatiskt 29 grader - svårt att skylla på kyla). Ett helt ok beslut från de små liven visade det sig, det var verkligen vad jag behövde! Eftersom att det är svårt att vara på en begränsad yta under en längre tid så timade faktiskt ungarna in en glasstund medans pappa låg kvar i poolen på luftmadrassen. DET var verkligen vad pappa behövde, tyst, stilla mediterande på en guppande luftmadrass - i FEM minuter! Timingen överensstämmer inte alltid med vad pappa tycker.. Men skönt var det!
Under middagen som bestod i grillat och färskpotatis kom samtalet in på sonens höstermin och uppgraderingen från Ekorre till Myra (dagis och fritids heter så - desto större barnen blir - ju mindre blir djuren, för att avsluta den kommunala omsorgen som en elefant..).Samtalet avhandlade både vem som kommer att flytta med och vilka som blir kvar. Inom avdelningen har de delat upp gruppen, efter de olika årskullarna, i olika namn; Sol- & Hjärt-gruppen. Lite konstiga teman kan man tycka när gruppen innan hette Delfingruppen (varför inte fortsäta på djurtemat när avdelningen heter just ekorren?). Men vi kom fram till att sonen (som tillhör Hjärt-gruppen) är den enda i familjen som kan ge KÄRLEK.
-Men vad är det här då? säger frun och ger dottern en puss på kinden.
-Är inte det här kärlek?
-Nej, det är en PUSS!
Så det så!
Hur en ballong kan skapa ett världskrig?
När frukosten är avklarad och förpassad till diskmaskinen, som för övrigt alltid har en förmåga att var full av ren disk, utbryter det daglig jubelvrålet, antingen från den lilla eller den stora. Och det är inte så att de har upfunnit någon ny lek som de kan leka TILLSAMMANS, nej den här gången handlar det om vems ballong som är vems och var denna någons ballong befinner sig just nu..
Denna lilla oroshärd fortsätter att pyra och pappa får, trots sin utbildning i internationella fredsbevarande insatser, en rejäl prövning i fredsmäklarens ädla yrke. Funderar på att bli sidekick till Robban Aschberg i Grannfejden.. Detta är nog livet för de flesta flerbarnsföräldrar, men det är ett faktum - syskon bråkar, that´s it! Denna lilla dispyt eskalerar och får till slut persioden 1939-1945 att verka som ett sandlådegräl om hink och spade. Detta slutar med att samtliga ballonger förpassas till onåbar höjd i väntan på mörkrets inbrott då små barn sover och ballonger oförklarligt försvinner. Usch vad grym världen är ibland.
En annan reflektion är att ljudvolymen är deras främsta vapen i kriget mot varandra. Det man inte ska glömma är att de självklart är de mest underbara små varelser som finns på denna jord, sina konflikthärdar till trots. Men vetskapen om att de kan leka TILLSAMMANS gör det hela bara mer frustrerande för osss som får ta smällen att mäkla fred. Det finns säkert en mängd "förstå-sig-påare"som har en uppsjö ideér och tankar om vad som är rätt och fel även i dessa situationer. Men jag kan inte komma ifrån det, ibland är MINA BARN BILLIGA!
Detta var fram till lunch. En liten vapenvila lades sent in till fredsbevarna (läs; mamma & pappa),
-Vi vill bada!!
Sagt och gjort, mamma tar på sig rollen som badvakt medans pappa ägnar sig åt sin nya hobby, bloggandet. Den stora har vissa problem med att respektera kamerans illvilja att bli blöt under det numer frekventa dokumenterandet utav familjens göromål. En, två,tre, fyra tillsägningar med stigande ljudvolym gör susen. Hur ska pappa få bra badbilder utan att man får plaska, det är för honom en gåta.. Den lilla vägrar bestämt att hopöa ner i poolen, utan ska sitta på kanten på stegen och doppa (sparka vatten på storebror) fötterna. Efter en del övertalning så kan hon iaf komma med mamma ner i poolen, men fortfarande med fötterna som en flamingo, prydligt ihopvikta under kroppen. Men lagom till lunchrasten kommer genombrottet - E tar botten med sina små 22:or och lyckan är total hos samtliga inblandade. =)
Inte bada, bara skvätta!
Inte nudda botten. -Mamma du håller!
Nu tycker frun i huset att jag ska resa på mig och sysselsätta barnen. Metoden hon använder är att på något mystiskt sätt få slangen till slangvindan som står placerad bakom ryggen på undertecknad att lossa och därmed spruta vatten över dator, telefon och kamera. Barnen får sig en utbildning i det grova språket och frun står och fnissar märkligt långt från händelsens centrrum, slump eller inte - ni avgör.
Funderar på att utbilda även C i elektronikens totala illvilja att bli blöt, väntar dock till mitt saldo visar gröna siffror istället för som nu ILLRÖDA. Minussidan har ett visst övertag för tillfället, men blir det utlovat bad med kottarna, vem kan vara sur då?!
Ett galet projekt eller en utmärkt idé?
Den mest frekventa tanken som studsar omkring för stunden (läs senaste två månaderna) är självklart försörjningsfrågan, eller om man vill, ARBETE. Efter att nu snart lallat runt hemma i två månader börjar det att klia lite i kroppen, men det är nog det sociala behovet som gör sig mest påmint. Det räcker inte alltid med att få social samvaro inom hemmets fyra väggar, man behöver en andningspaus eller luftombyte oxå. Paradoxalt nog så för att orka med att vara en bra pappa och en god make så behöver man komma ifrån ibland.. Kliché eller inte, men så är det.
Arbetsfrågan var på väg att lösa sig för nån vecka sedan, för att sedan återgå till nolläge. Trist, jo, men det är bara att ta nya tag säger min jobcoach G. och jag får väl låtstas om att jag tror henne.. Visst, hon har ju rätt i det hon säger, det är den inställningen jag haft hela tiden, inget är klart förrens pappret är signerat, inte ens då har det ju visat sig...
Så nu är det dags att kliva upp ur poolen, klippa sig och skaffa sig ett jobb!
Oj vad allvarligt det blev, men som sagt, if it´s in the head - it´s in the blog. Jo jag vet, trams att blanda engelska och svenska, men det är konstigt, en del saker får mycket större genomslag på engelska, lite mer sting om man säger. Är svenska språket tråkigt eller är det jag som har dålig fantasi, kanske skadad från alla on-liners (nu kom det igen) i amerikanska program på dumburken. Vad vet jag, jag är nog inte ens så bra på det skrivna språket men en sak är säker - det kommer mera!
Nu återstår bara att komma underfund med layoutfunktionen (nu blandades det rejält...) i bloggen så att den blir mer personlig, får väl höra med mina bloggande bekanta, anar jag en möjlighet till social samvaro, det kanske inte var så dumt det här med att börja blogga ändå. Ett galet projekt eller en utmärkt idé? Det återstår att se.
