Dagen har innehållit både ett besök på jourvårdcentralen med dottern och premiärdopp i sjön, 25 grader svalt (?)

De bevingade blodsugarna har utsett min dotter som veckans á la carte, Påföljden av detta frosseri blev, förutom igensvullna ögon och stora bett över hela kroppen även ett uppsvullet vänsterben, från knät och neråt. Inne på andra dagen tyckte vi att det är dags att någon tittar på det. Synd om lilla gumman.

Frun ringer sjukvårdsupplysningen, resultatet; - För närvarande är väntetiden 36 minuter. Pust. Stånk. Stön.

När sen den sk. sjukvårdsupplysaren ringde upp kunde man tro att det var från sin privata telefon hon ringde och var på väg till stranden. Ensam, ingen kan stå ut med en sån hagga. - Jo ja, det kan bli så. Försök att badda med asolsprit osv. Jo det vet vi oxå, men kan man ge någon antihistamin till henne trots att hon är så liten? Nej, det är 6-årsgräns på det, bla bla bla. Ni kan ju låta henne ha benet i högläge.. Hallå det är en snart treårig lite tjej vi pratar om här, hon kan inte ens vara still två sekunder, hur kan hon hålla benet i högläge? Har hon ens sett ett barn tidigare??

Men efter mycket velande får frun en tid, det var ju oxå kul, hon ville ge oss en tid om 25 minuter, tror hon att vi bor på US-området? Frun försöker med argumentet att vi ska kunna transportera oss på lagligt sätt dit. Vilket får resultatet att hon lägger på en kvart i taget tills frugan suckar och säger att vi tar den. Men innan får vi motargumentet att hon har 30 andra samtal på kö, som om det får oss att kunna köra snabbare...

Väl på plats vid utsatt klockslag får vi vänta en kvart innan någon ens uppenbarar sig i receptionen och då är vi helt plötsligt 5 olika patienter som ska in samtidigt... Läkaren var underbar. Dottern fick INTE klä på sig själv för det skulle hon göra. Hon hade nämligen inga små flickor hemma längre att klä på. Och vad gäller medicinen så var det inga problem att ge en halv cetricin. Tack. Inte meningen att hon ska ha ont i benet bara för att hon är liten.

Hemma igen tar familjen och chansar på att Åskar och regnet ska hålla sig borta. Dags för premiärdopp i "vår" sjö, Risten. Den nyligen inhandlade plastbåten blåses upp, för att sedan direkt tömmas på luft (gick inte in i bilen) Ungar, fru och pappa packar sig så småningom in i bilen och vidare till Playa del Björs. Samtliga, utom pappa (han står bakom bilen med en handpump tryckt mot höften och utför en inte så rumsren pumpande rörelse; upp-ner-upp-ner, om och om igen. Pumpar i luft i båten, inget annat, men lite märkligt såg det nog ut på håll, väldigt långt håll..),

Båten visar sig flyta och efter att sonen testat flytvästen i vattnet, bra att veta hur den funkar om olyckan skulle vara framme, tar vi oss ut på böljan den blå. Sonen vill åka på fötterna efter båten medans jag ror, går sådär. Men han nöjer sig med att ligga i vattnet (det djupa -  mycket stort för en femåring) och hålla i en repstump medans jag förtvivlat försöker bevisa min styrka. Det funkar. - Åh kolla pappa, nu ser jag hur stora muskler du får! Tack min son, TACK!