Pappa, jag är kissnödig!
Då var vi här igen, man ska fylla ett utrymme i cyberrymden som är dedikerat till mig, bara lilla mig!
Men med vad?
Det får bli det gamla vanliga, planlöst bladdrande tills de där blickarna från frugan börjar bränna i nacken. (Hon kommer att hävda sin rätt till datorn, och Facebook.. Allt mitt är ditt, hur kunde man gå på nåt sånt??)
Den senaste veckan, eller månaden - de flesta veckor ser numer ganska likadana ut, har inneburit jobb. Och så.. jobb. Men det har varit kul, även om man ibland är som en disktrasa när man kommer hem. Börjar komma in i alla rutiner på jobbet nu, vilket underlättar en hel del! Trots det kan man ibland få någon skön kommentar som - Vet du inte det! Eller de ligger ju på den där hyllan, det vet ju alla.. eller hur. Det är en hel del som "alla vet" för att de har tagit reda på det, eller har varit där sen huset byggdes för tre år sedan, men det är ju tur att man inte är den blyga typen.
Jargongen är skön, och de flesta kan man skämta ganska friskt med, vilket livar upp stämningen en hel del under de mest stressiga dagarna. Högt i tak är ett krav för att man ska orka med tycker jag. Fast jag har ju alltid högt till tak...
Har börjat inse att om jag ska orka hålla bloggen vid liv så kan jag göra mindre inlägg, oftare. Vilket inte borde vara så svårt.. eller?
Efter mycket tjatande fick sonen (snart sex) ÄNTLIGEN följa med på en riktig hockeymatch! Gissa om han var uppskruvad dagarna innan. Teckning på teckning landade framför pappa, den gemensamma nämnaren var - hockey. En liten minnesanteckning till pappa för framtida besök; boka platser NÄRA trappen! Som det var i måndags så satt vi hyffsat bra, på andra våningen i höjd med mittlinjen, mot motståndarmålet, vilket gav god uppsyn över Clubens härliga målexplosion ( 8-1 ). Problemet var bara att vi var tvungna att tränga oss framför ca 20 pers (varje gång) då det var dags för toalettbesök. Faan, fattar inte ungen att pappa vill titta på matchen och inte springa på toa hela tiden?!
10 minuter in i första perioden, pappa jag är kissnödig! Ursäkta, ursäkta, kan vi få komma fram.. Bort till toan, ingen kö - undrar varför.. Ursäkta ursäkta, kan vi få komma fram.. Periodpaus - toalettkö - undrar varför? Pappa köper med sig en kaffe inför andra perioden, tittar på sonens längtande blick - glömmer för ett tag bort toalettspringet - köper en Festis till sonen. Slurp, pappa inser att sonen nog ska ta det lite lungt med drickat - försent - 8 minuter in i andra perioden - pappa jag är kissnödig! Ursäkta ursäkta, kan vi få komma fram... Bort till toan - ingen kö, nähä?! Och så tillbaka till den numer luttrade skaran på rad 6.. Sonen fick låna pappas halsduk, och var det inte vifft i nacken på den sura gubben i stolen framför så var det vifft i ansiktet på den bredvid, och inte tala om vad kul det var att sparka lite lätt, bara lite, med benen så att de sådär precis nuddade stolen framför. Jag vet, det är inte hans fel att han snart är sex år och inte kan sitta still i över två timmar, men ibland så vill man bara sjunka genom jorden.. Och inte tala om när sonen inför andra perioden fått köpa en egen LHC-flagg att viffta med, första målet så vipps, i ögat på den bredvid - pappa får en blick som kunde dödat..
Vill innan jag lämnar över datorn till min fru passa på att tipsa om en mycket rolig person som tagit tag i sig själv och även han börjat blogga, ska bli intressant att följa dina litterära framgångar, Erik!
http://erichellbom.blogspot.com/
Men med vad?
Det får bli det gamla vanliga, planlöst bladdrande tills de där blickarna från frugan börjar bränna i nacken. (Hon kommer att hävda sin rätt till datorn, och Facebook.. Allt mitt är ditt, hur kunde man gå på nåt sånt??)
Den senaste veckan, eller månaden - de flesta veckor ser numer ganska likadana ut, har inneburit jobb. Och så.. jobb. Men det har varit kul, även om man ibland är som en disktrasa när man kommer hem. Börjar komma in i alla rutiner på jobbet nu, vilket underlättar en hel del! Trots det kan man ibland få någon skön kommentar som - Vet du inte det! Eller de ligger ju på den där hyllan, det vet ju alla.. eller hur. Det är en hel del som "alla vet" för att de har tagit reda på det, eller har varit där sen huset byggdes för tre år sedan, men det är ju tur att man inte är den blyga typen.
Jargongen är skön, och de flesta kan man skämta ganska friskt med, vilket livar upp stämningen en hel del under de mest stressiga dagarna. Högt i tak är ett krav för att man ska orka med tycker jag. Fast jag har ju alltid högt till tak...
Har börjat inse att om jag ska orka hålla bloggen vid liv så kan jag göra mindre inlägg, oftare. Vilket inte borde vara så svårt.. eller?
Efter mycket tjatande fick sonen (snart sex) ÄNTLIGEN följa med på en riktig hockeymatch! Gissa om han var uppskruvad dagarna innan. Teckning på teckning landade framför pappa, den gemensamma nämnaren var - hockey. En liten minnesanteckning till pappa för framtida besök; boka platser NÄRA trappen! Som det var i måndags så satt vi hyffsat bra, på andra våningen i höjd med mittlinjen, mot motståndarmålet, vilket gav god uppsyn över Clubens härliga målexplosion ( 8-1 ). Problemet var bara att vi var tvungna att tränga oss framför ca 20 pers (varje gång) då det var dags för toalettbesök. Faan, fattar inte ungen att pappa vill titta på matchen och inte springa på toa hela tiden?!
10 minuter in i första perioden, pappa jag är kissnödig! Ursäkta, ursäkta, kan vi få komma fram.. Bort till toan, ingen kö - undrar varför.. Ursäkta ursäkta, kan vi få komma fram.. Periodpaus - toalettkö - undrar varför? Pappa köper med sig en kaffe inför andra perioden, tittar på sonens längtande blick - glömmer för ett tag bort toalettspringet - köper en Festis till sonen. Slurp, pappa inser att sonen nog ska ta det lite lungt med drickat - försent - 8 minuter in i andra perioden - pappa jag är kissnödig! Ursäkta ursäkta, kan vi få komma fram... Bort till toan - ingen kö, nähä?! Och så tillbaka till den numer luttrade skaran på rad 6.. Sonen fick låna pappas halsduk, och var det inte vifft i nacken på den sura gubben i stolen framför så var det vifft i ansiktet på den bredvid, och inte tala om vad kul det var att sparka lite lätt, bara lite, med benen så att de sådär precis nuddade stolen framför. Jag vet, det är inte hans fel att han snart är sex år och inte kan sitta still i över två timmar, men ibland så vill man bara sjunka genom jorden.. Och inte tala om när sonen inför andra perioden fått köpa en egen LHC-flagg att viffta med, första målet så vipps, i ögat på den bredvid - pappa får en blick som kunde dödat..
Vill innan jag lämnar över datorn till min fru passa på att tipsa om en mycket rolig person som tagit tag i sig själv och även han börjat blogga, ska bli intressant att följa dina litterära framgångar, Erik!
http://erichellbom.blogspot.com/
Dina Tankar
Trackback
